Han var en kvinnotjusare till den dagen som han träffade Johanna. Men Johanna är förbjuden frukt för honom och med livet som insats så inleder han sin bekantskap med henne som blir mer och mer intim. Här ett utdrag inne i boken.
" - Nu kan du famna mig igen sa Johanna och skrattade.
Amund blev mörk i blicken men var inte nödbedd att fortsätta att smeka henne. Den andra handen sökte hennes ena bröst och famnade det i en öm rytm. Johanna kände lyckokänslan bulta i hela kroppen och hon besvarade hungrigt kyssen. Johanna var svältfödd på kärlek, trots att hon varit en gift maka i tre månader. En värme spred sig inombords som ville kväva henne av lycka.
Dessa händer som famnade henne var lika smeksamma som i hennes inre värld. Hon kände värmen ifrån Amunds händer. Hon tryckte sig emot honom och han tog inte bort hennes händer utan famnade henne. Hennes händer fick bara hans andhämtning att öka. De lade sig ner i sängen. De kunde omöjligt låta bli varandra som en insekt som söker blomman för att förenas. Men hon var en gift mans kvinna. Det kändes verkligen som ett förbjudet område, tänkte Amund samtidigt som han drog av sig pösbyxor och kjortel. Men när hon tog återigen tog efter honom behövdes inte mer för att han skulle hänge sig åt henne. Han drog upp hennes bomullssärk så brösten blottades. De var precis så runda som han hade önskat att de skulle vara. Amund var förlorad och kunde inte stilla sina händer utan fortsatte att röra henne. Hon stönade ljudligt och suckade lyckligt. Det var en härlig pirrande känsla i henne som hon aldrig förr hade upplevt. Det var som om hon varit ett med honom. De förenade sina kroppar. Han älskade henne med långa lugna stötar som fick henne att skälva. Efteråt smekte han henne över ryggen och flätade ihop sina händer med hennes. Amund sa till henne:
- Jag vet att du såg allt den där gången för längesedan. Hon rodnade och tittade bort.
- Titta på mig Johanna sa han och tvingade henne att se på honom. I månljuset såg han in i hennes ögon. Han tog sedan hennes händer i sina och sa:
- Vår kärlek är vår egen och ingen annans. Bara jag och du vet att vi älskar varandra. Han kysste henne passionerat och hon lutade sitt huvud närmare hans. De somnade lyckligt bredvid varandra.
När de vaknade tidigt i gryningen skämdes hon. Vad hade hon gjort? skulle hennes man slå henne? eller döda henne? Hennes farhågor hopade sig i sinnet.
- Ingen får veta. Vi kan inte berätta vad vi har gjort sa Amund till henne som såg hennes oro och också hade vaknat.
- Jag vill inte ha min make! sa hon trotsigt.
Hon satte sig ilsket upp med händerna korsade över bröstet. Inne i hennes bröst var det krig.
- Du förstår inte ditt bästa! Han är rik och du slipper vara fattig sade Amund. Johanna kunde inte förmå sig till att berätta om hur hennes make slog och förnedrade......................© Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar